Vid byggnadsundersökningar stöter man ofta på frågor som: Är den här konstruktionen skadad? Är fyndet betydande? Måste det åtgärdas?
Svaren är inte alltid entydiga. En byggnadsteknisk skada, ett avvikande undersökningsresultat och en sanitär olägenhet enligt hälsoskyddslagen är olika saker. Även byggnadens användningsändamål har betydelse för vilka grunder som används vid bedömningen av förhållandena.
När är en konstruktion fukt- eller mikrobskadad?
Fukt i en konstruktion innebär inte automatiskt en fuktskada som kräver åtgärder. Det kan också förekomma mikrober i byggnadsmaterial utan att det är fråga om en mikrobskada som är av betydelse för användningen av byggnaden. I konstruktioner som står i kontakt med utomhusluften eller marken är förekomst av mikrober exempelvis naturlig.
Vid en byggnadsteknisk undersökning bedöms bland annat konstruktionens fukttekniska funktion, konstaterade fukt- och rötskador, materialens skick samt eventuell mikrobiell tillväxt. Vid behov verifieras observationerna genom laboratorieanalyser.
Det är också viktigt var skadan finns och om det finns en förbindelse från den skadade konstruktionen till byggnadens inomhusluft.
Vad innebär åtgärdsgränsen i förordningen om boendehälsa?
I förordningen om boendehälsa (545/2015) avses med åtgärdsgräns en halt, ett mätresultat eller en egenskap som innebär att den som ansvarar för olägenheten ska vidta åtgärder för att utreda den sanitära olägenheten och vid behov avhjälpa eller begränsa den. Vid bedömningen av en sanitär olägenhet beaktas helheten, såsom sannolikheten för exponering samt exponeringens upprepning och varaktighet.
Enligt 20 § i förordningen om boendehälsa betraktas bland annat en oreparerad fukt- eller rötskada samt mikrobiell tillväxt på en invändig yta eller i en konstruktion på insidan av byggnaden som överskridande av åtgärdsgränsen. Vid bedömning av mikrobiell tillväxt i värmeisolering beaktas om isoleringen står i kontakt med utomhusluften eller marken. Mikrobiell tillväxt på andra ställen i konstruktionen eller i ett utrymme överskrider åtgärdsgränsen om en person som vistas inomhus kan exponeras för den.
Därför kan två mikrobiella fynd med liknande laboratorieresultat ha mycket olika betydelse i en byggnad.
En skada och exponeringsförhållandena är inte samma sak
En lokal skada kan konstateras i en konstruktion, men med tanke på inomhusluften är det dessutom väsentligt att bedöma om föroreningar från skadan kan spridas till inomhusmiljön.
En mikrobskada inne i en yttervägg och synlig mikrobiell tillväxt på en invändig yta innebär exempelvis inte samma exponeringsförhållanden. Konstruktionens lufttäthet, tryckskillnader och föroreningarnas spridningsvägar påverkar om en föroreningskälla i konstruktionen kan påverka inomhusluften.
En expert på hälsoriktigt byggande (RTA) kan ha till uppgift att undersöka och bedöma byggnaden och exponeringsförhållandena. En RTA kan också fungera som extern sakkunnig åt hälsoskyddsmyndigheten. Den egentliga bedömningen av sanitär olägenhet enligt hälsoskyddslagen och eventuella myndighetsförelägganden görs av den kommunala hälsoskyddsmyndigheten, i praktiken av en hälsoinspektör. Enligt hälsoskyddslagen ska myndighetens förelägganden basera sig på inspektion samt tillräckliga och tillförlitliga mätningar, prov, undersökningar, utredningar eller observationer.
När måste en skada repareras?
Om det i en bostad eller ett annat vistelseutrymme förekommer exempelvis mikrober, fukt eller andra förhållanden på ett sådant sätt att de kan medföra sanitär olägenhet, ska man enligt hälsoskyddslagen utan dröjsmål vidta åtgärder för att utreda, avhjälpa eller begränsa olägenheten och de faktorer som orsakat den.
Det betyder ändå inte att varje avvikande fynd automatiskt leder till en viss reparationsmetod. Genom undersökningar bör man först klarlägga skadans läge, omfattning och orsak samt bedöma dess betydelse för förhållandena i byggnaden. Därefter kan ändamålsenliga reparationsåtgärder planeras.
Det är också viktigt att åtgärda orsaken till skadan. Att enbart byta ut det skadade materialet löser inte problemet om exempelvis fuktbelastningen på konstruktionen fortsätter.
I vilka byggnader tillämpas förordningen om boendehälsa?
Förordningen om boendehälsa gäller förutom bostäder även andra vistelseutrymmen. Sådana är exempelvis skolor, daghem och andra motsvarande utrymmen. Arbetshälsoinstitutet lyfter också fram dessa när institutet beskriver tillämpningsområdet för förordningen om boendehälsa.
Bedömningen av inomhusmiljön i vanliga kontor och på andra arbetsplatser sker däremot utifrån lagstiftning och anvisningar som gäller arbetshälsa och arbetarskydd.
Arbetshälsoinstitutet har referensvärden för inomhusluften i kontorsliknande arbetsmiljöer, bland annat för kemiska föreningar, fibrer och mikrober. Med hjälp av dessa kan man identifiera halter som avviker från det normala och exempelvis bedöma behovet av fortsatta undersökningar. Ett överskridande av ett referensvärde visar dock inte i sig att det föreligger en hälsorisk eller att ett visst fynd är orsaken till symptom. Referensvärdena är inte heller åtgärdsgränser som fastställts av en myndighet.
Hur är det med industrilokaler och arbetsrelaterad exponering?
Inom industrin och i andra arbetsmiljöer där arbetstagare kan exponeras för kemiska föroreningar från arbetet eller produktionsprocessen används vid bedömningen bland annat HTP-värden, det vill säga koncentrationer som befunnits skadliga.
HTP-värden är värden för föroreningar i luften på arbetsplatsen som arbetsgivaren ska beakta vid bedömningen av luftens renhet, arbetstagarnas exponering och mätresultatens betydelse. HTP-värdena är riktgivande gränsvärden. För vissa särskilt farliga ämnen finns dessutom separat fastställda bindande gränsvärden.
HTP-värden ska därför inte förväxlas med åtgärdsgränserna i förordningen om boendehälsa eller Arbetshälsoinstitutets referensvärden för inomhusluften i kontorsliknande arbetsmiljöer.
Helheten avgör
Vid undersökning av en byggnad är det viktigt att skilja mellan en byggnadsteknisk skada, bedömning av exponeringsförhållandena och bedömning av sanitär olägenhet enligt hälsoskyddslagen.
Ett enskilt avvikande mätresultat eller konstaterad mikrobiell tillväxt i ett materialprov berättar inte nödvändigtvis i sig hur betydande fyndet är för dem som använder byggnaden. Vid bedömningen beaktas bland annat skadans läge och omfattning, konstruktionens funktion, eventuella luftläckagevägar, tryckskillnader samt om föroreningar kan spridas till inomhusmiljön.
Undersökning av fukt- och mikrobskador handlar därför i bästa fall om att utreda helheten: vad som är skadat, varför skadan har uppstått, om skadan kan påverka inomhusluften och vilka åtgärder som behövs för att rätta till situationen.
